Det här handlar inte om boxning utan om vardagen. Jag brukar skriva ett inlägg om vardagstrams per år. Så bli inte nervösa.
I lördags ringde väckarklockan kl 07.00, men jag hade redan sett tre avsnitt av min nya favoritserie In Treatment. Sedan vi köpte in en projektor och inrett ett filmrum har det blivit en hel del fim- och serietittande.
Klockan 08.00 kom Coffey, vi hämtade upp Lundberg och styrde kosan mot Norsjö. Efter 18 mil var det så dags för utslag på det första av 18 hål. Coffey sänkte sitt handicap medan Lundberg hade svårt med greenerna vilket gjorde att han inte lyckades sänka sitt handicap. Själv spred jag utslagen och träffade högst tre fairway på hela rundan. Det övriga spelet fungerade hyfsat, men jag lyckas varken få bukt med min slice eller drivarna trots ihärdigt tittande på youtube.
Efter att passerat en miljon (Malåtrakterna är grymma) renar på vägen hem var det dags för fisketur med Bona. Vi hoppade i racern och drog till gäddstället. Han lyckades knäcka sitt pers men har en bit upp till storebror Mattes pers på 8,25 kg, tagen på samma ställe.
Avrundade kvällen med gumman framför projektorn. Vi plågade oss igenom en Wallander-film, Hämnden, som var förutsägbar och pinsamt dålig trots bra skådespelare (Lena Endre t ex). Efter halva filmen planteras motivet så klumpigt att man redan då kan peka ut vem mördaren är och anledningen till att han mördar. Varför klara de inte av att göra bra snutfilmer i Sverige trots att lejonparten av de filmer som ges ut här är just i den genren?
Tacka vet jag gamla Gene Hackman-rullar som French Connection och snutserier som The Shield.
1 kommentar:
Sån't här är kul att läsa. Som du vet är jag själv filmbög och gillar bäst gamla klassiker. Favoriterna är Hackman, Klintan, DeNiro, Pacino, Nicholson, Rod Steiger, Burt Renolds, Kirk D. och Burt L. för att ta några.
Fiske är inte min starka sida, ej heller golf. Just nu kommer jag inte på någon (stark sida alltså)... :-(
Ändå glada hälsningar till dig och alla boxningsaficionados!
Skicka en kommentar