lördag 29 december 2007

Sveriges bästa boxningskommentator är...

Inramningen av en boxningsgala är av största vikt för att locka nya fans till sporten. Förutom en bra announcer och publik så krävs en väl initierad kommentator. När man synar de svenska kommentatorerna de senaste tjugo åren så är det sorgligt att se att påläggskalvarna inte håller samma klass som det gamla gardet.

Ibland har vi bjudits på direkt katastrofala kommentatorsinsatser, som t ex av den kille som tillsammans med Olof Johansson kommenterade Klitschko-Brock på TV4-Sportexpressen. De fyra kommentatorer som figurerat flitigast i TV är Olof Johansson, Lasse Myrberg, Roger Pettersson och Paulo Roberto. Men vem är bäst av dem, vem är "The Undisputed King of Commentators"?

På plats fyra, en bra bit ifrån pallplatserna, finner vi Paulo Roberto som gör en rad kardinalfel när han kommenterar. Han refererar konstant till sina egna mindre betydelsefulla matcher och sparringsessioner, istället för att dra paralleller till mer intressanta och adekvata fenomen. Klyschorna duggar tätt och tyvärr lyckas Roberto inte omvandla sin entusiasm till någonting intressant eller lärorikt. Det största felet är dock att han inte vill gå med på att boxning är farligt, och att han inte visar någon respekt för den besegrade boxaren. Istället motarbetar han vår sport genom att kläcka ur sig vansinnigheter som "vi gillar blod" och annat motbjudande.

På plats tre figurerar Roger Pettersson. Stundtals är Pettersson väldigt bra men han fokuserar för mycket på sig själv. Personliga anekdoter utan anknytning till matcherna är dötrist att lyssna på. Hans förkärlek för amatörboxning gör att han ibland tappar fokus på den proffsboxning, vilket i realiteten är en helt annan sport, som han kommenterar. Han använder statistiken, som han verkar läsa innantill från boxrec.com, på ett missvisande sätt vid upprepade tillfällen, t ex återkommer han ständigt till saker som att "...han vann sina första sex matcher på knockout" eller "...han har en hög knockoutprocent, så killen slår hårt". Att någon vinner på knockout tidigt i karriären mot sega "journey men" eller att man har många knockouts mot svaga motståndare betyder absolut ingenting.

Andraplatsen går till kompetente Lasse Myrberg. Han sköter sina kort och ger en balancerad bild av fighten han kommenterar. Istället för att bli alltför engagerad och tappa fokus, så bibehåller han lugnet och ger en väl avvägd och korrekt bild av matchen. Myrberg saknar dock "det", vilket gör att en kommentator verkligen kan engagera tittarna i matchen.

Obestridd kung är veteranen Olof Johansson som har koll på statistik, historia och samtid. Det som framförallt skiljer Johansson från hans kollegor är dock hans charm, humor och respekt för boxarna - både den som vinner och den som förlorar. Även solen har dock sina fläckar, och jag kommer speciellt ihåg när han kommenterade Vitali Klitschko-Lennox Lewis och påstod att Byrd var på väg att vända mot Klitschko i deras möte. Vilket var helt fel. Dessutom var Mr. Olofsson mer än lovligt pro-Lewis och anti Klitschko. Nåväl, man kan inte få allt - men med Olof Johansson är det bra nära!

Grattis Olof - "The Undisputed King of Commentators"

fredag 28 december 2007

Tommy Morrisons nya tv-serie



Länk till Tommy Morrisons reality-serie

Vi som följer boxning förstår att Tommy Morrison aldrig kommer att nå samma höjder som tidigare. Att han är en fördomsfull religiös fanatiker var dock någonting nytt. Det här är en comeback som kommer att sluta i katastrof, en returmatch mot Ray Mercer skulle dock kunna ge Morrison lite dollars och uppmärksamhet.

lördag 22 december 2007

The Last Hurrah

I nuläget finns det boxare som har kända namn men vars boxningskunskaper har minskat drastiskt. De är inte tillräckligt bra för att vinna VM-bältena men kan fortfarande dra publik om de matchas rätt.

Michael Moorer, Evander Holyfield, Ray Mercer och Tommy Morrison (aka Tommy Gunn, i Rocky V) har alla varit mästare, men samtliga är långt förbi sina glansdagar. Moorer och Holyfield har varsin vinst mot varandra, Morrison knockades brutalt(se denna länk) av underdogen Mercer, vilket borde bädda för ett revanschmöte.

Denna gala skulle dra in pengar till boxarna och promotorerna. En sista bra löning för de gamla kämparna.

MICHAEL MOORER - EVANDER HOLYFIELD III
- Final Judgement
Vinnaren skulle få oförtjänt mycket cred och många dörrar skulle öppnas. Moorer behöver den här matchen mer än Holyfield, som kan dra publik mot sämre motståndare.

RAY MERCER-TOMMY MORRISON
- Revenge or Repeat?
Ingen av dessa boxare drar längre publik var för sig, men om de mötte varandra skulle många höja på ögonbrynen. Första mötet är en modern klassiker.

Anders "Lillen" Eklund - tvåfaldig europamästare

I dagens upplaga av Aftonbladet finns en artikel om Anders "Lillen" Eklund, som är den ende framgångsrika proffstungviktare som Sverige producerat efter Ingo. Lillen var europamästare två gånger, men förlorade mot de riktigt stora namnen som Tim Witherspoon och Frank Bruno.

tisdag 18 december 2007

Tyson - sista trailer trash-mästaren?

"I rosa handklovar och svartvit fångdräkt kröp Mike Tyson in i kurran. Med bakom galler tog den före detta tungviktsmästaren en roman: 'American gangster'" (Aftonbladet, 2007-11-27)

Sagan Tyson kommer inte att sluta lyckligt. Hans idol Sonny Liston dog av en överdos under mystiska omständigheter och Trevor Berbick, som Tyson tog sitt första bälte ifrån, blev ihjälhackad med en machete förra året. Förmodligen kommer Tyson att gå ett liknande öde till mötes. "Mannen kan lämna ghettot, men ghettot lämnar aldrig mannen", var det någon som sa.

Frågan är om Tyson är den siste av trailer trash-mästarna. Om vi snabbt tar en titt på de allra bästa på senare tid så är mönstret tydligt. Holyfield, Lewis, bröderna Klitschko och blivande stjärnan Povetkin är alla seriösa idrottare utan problem med rättvisan.

torsdag 13 december 2007

Månadens bok: DARK TRADE - LOST IN BOXING

Månadens bok, "Dark Trade - Lost in Boxing", är en av mina absoluta favoritböcker. Författaren, Donald McRae, skriver om sina möten med några av 90-talets största boxare. Tyson, Holyfield och framförallt Toney blir bundisar med McRae, som ger en nyanserad bild av boxarna. Han förklarar vad som driver dem och varför de valt våldets bana som karriär.

De personliga historierna och upplevelserna rörande hans kompisars uppgång och fall är rörande och skrämmande. Holyfields oförmåga att inse sina begränsningar och att han aldrig kan vinna över "Father Time", och Toneys ätstörningar och våldsamma bakgrund som cracklangare som hämmar honom både i och utanför ringen.

Författaren berättar också om sin egen kamp att bryta den förtrollning som drar honom till boxningen. Han äter, tänker och sover boxning - sporten har ett hypnotiskt grepp om honom som han varken kan förklara eller göra sig av med.

Detta citat ur boken tycker jag fångar vad som är så fascinerande men samtidigt så skrämmande med sporten. Vi dras till den, den ultimata tvekampen som varken fotbolls- eller hockeymatcher kommer i närheten av. Spänningen, dramatiken och de tvära vändningarna finns inte med samma intensitet i andra sporter, men precis som vi skriker i extas kan allting vändas till tragik:

"Like one of those gaping pedestrians at a roadside accident I succumbed to the crash. I wanted to look away, but I couldn't, I wanted to leave but I didn't. I knew that the eleventh-round punch from Eubank had been what I always wanted to see in a ring. The kind of last-gasp blow which turns defeat into stunning victory. It was a punch, a lethal uppercut, which yanked me from my seat and left me senseless.

When else as an adult, if not in sex or sleep, had I been so beyond the mundane? There was a difference when Arsenal scored a last-minute winner or when I dissapeared into the closing page of a book. Those moments were all imitations of life - whereas that single blow had distilled life so graphically that it conjured the images of death.

But I'd wanted to see that punch; to say that I had witnessed the most unexpected reversal in the ring. I also wanted the conlusive triumph of one man over another.

But when it was waved to an end I needed the extraordinary to be subsumed by the ordinary again. I wanted both boxers to get up, to hug each other, to say 'what a fight, man - but it's over now...'

But still, we waited for Watson to get up. 'He's not moving. Christ, I'm telling you, he's not moving...'

För er som inte vet så var Eubank boxningsstjärna i lättare viktklasser på 90-talet. Den här matchen slutade med att Eubanks motståndare, Michael Watson, hamnade i ett koma i 40 dagar. Boxning är farligt, och det är inte bara i ojämna matcher med otränade boxare som det kan sluta illa. Det är en myt.

Watson och Eubank

Läs mer om Michael Watson här:

måndag 10 december 2007

Var är 90-talets tungviktare nu?

Evander Holyfield (född 1962)
En av de största genom tiderna, besegrade bl a Holmes, Bowe, Foreman och Tyson på 90-talet.Gjorde en relativt lyckad comeback 2006 efter två års uppehåll, då han besegrade bl a Fres Oquendo och Lou Savarese. Tack vare sitt namn fick han chansen mot Sultan Ibragimov om WBO-titeln i oktober 2007. Trots att Holyfield bitvis bjöd bra motstånd förlorade han klart på poäng. Holyfield verkar dock övertygad om att han kan komma tillbaka, men han är nog den ende som tror det.





Riddick Bowe (född 1967)
Blev gammal över en natt när han mötte Andrew Golota 1996. Hamnade i fängelse, gick i personlig konkurs och tvingades till comeback 2004. Ordentligt överviktig lyckades han vinna mot två journeymen utan att övertyga. Titt som tätt bokas han för nya matcher men de verkar alltid ställas in p g a olika diffusa anledningar. Bowes tal är oerhört sluddrigt och förhoppningsvis slipper vi se honom i ringen igen, även om han är bokad för en match denna månad.




Michael Moorer (född 1967)
Vann mot Holyfield på 90-talet och lade av 2004 efter en seger mot f d cruiserviktskungen Jirov, men var snart tillbaka i ringen. Hankar sig fram mothalvdana motståndare utan att övertyga, och drömmer om en titelmatch.


Francois Botha (född 1968)
Var IBF-mästare på 90-talet under en kort period men lade av 2002 efter att Wladimir Klitschko besegrat honom. Gjorde comeback i boxningsringen 2007 efter fem år inom MMA och K1. Han skall gå upp mot en lovande kuban i december och det blir nog det definitiva slutet för "The White Buffalo".




Ray Mercer (född 1961)
Förlorade knappt på poäng mot Lennox Lewis och var WBO-mästare på 90-talet. Efter två års uppehåll kom Mercer till Sverige 2007 och slog ut Mikael Lindblad i första ronden, vilket förmodlingen säger mer om svensk tungvikt än om Mercers förmåga. Är inbokad för en match i januari.




Tommy Morrison (född 1969)
Slog bl a George Foreman men diagnosticerades som HIV-positiv 1996. Efter diverse fängelsedomar och knarkande konstaterades det förra året att han inte var HIV-positiv. Morrison gjorde en skakig comeback 2007 efter 11 års uppehåll. Hans signum, den grymma vänsterkroken, räddade honom och han vann på KO mot en journey man.

Svenska tungviktare

Det finns endast två svenska boxare som visat framfötterna på tungviktsscenen på senare år; Aldo Colliander och Attila Levin. Levin har hintat att han vill göra comeback och det vore ju ett gyllene tillfälle att låta dessa två mötas i Sverige.

Tyvärr behöver Colliander en charmkurs och Levin har alltid varit en "quitter", men tillsammans skulle de utgöra en spännande match.


Bilden på Colliander påminner mig om försnacket till Mayweather-Hatton i helgen. "Pretty Boy" Floyd Mayweather, bäst pound-per-pound, skröt över hur mycket hans smycken var värda - "I got 20,000 'round my pinky, 60,000 around my neck..."

Jag instämmer i Ricky Hattons svar: "Who gives a shit?"

De bästa för närvarande

Wladimir Klitschko 49 (44) - 3 (3) - 0
31 år, i nuläget överlägset bäste boxaren, men har tendens till glaskäke.

Ruslan Chagaev 23 (17) - 0 (0) - 1
29 år, Intensiv boxare med knappa segrar över Valuev och Ruiz men för liten för att kunna dominera.

Samuel Peter 29 (22) - 1 (0) - 0
27 år, stark, offensiv med bra punch. Kan vinna mot de flesta. Svag insats senast mot McCline.

Oleg Maskaev 34 (26) - 5 (5) - 0
38 år, har förlorat mot många mediokra boxare, har en eller två matcher kvar av karriären.

Nikolay Valuev 47 (34) - 1 (0) - 0
34 år, 213 cm lång men alldeles för långsam och saknar KO-slag.

Sultan Ibragimov 22 (17) - 0 (0) - 1
32 år, snabb och smart boxare, kan både knocka motståndare tidigt och boxa ut dem över 12 ronder. Kommer dock att få det svårt mot Klitschko om han inte får in en pärla tidigt.

Vladimir Virchis
24 (20) - 1 (0) - 0
34 år, Stor och stark men har svagt försvar. Kan knocka de flesta men även förlora mot alla i topp tio.

Juan Carlos Gomez
43 (35) - 1 (1) - 0
34 år, Bra tekniker som egentligen är cruiserviktare. Kan boxa ut många men känns lite tunn och har ofta problem utanför ringen.

Eddie Chambers
30 (16) - 0 (0) - 0
25, Snabba händer, talang som inte kommer att nå hela vägen fram.

Alexander Povetkin
14 (11) - 0 (0) - 0
28, förmodligen den som kommer att axla Klitschos mantel när denne slutar. Bra ork och väldigt intensiv, nöter ner motståndaren.

Lovande tungviktare att hålla ögonen på


De två mest intressanta namnen är Alexander Povetkin och Odlanier Solis Fonte. Povetkin är 27 och har en gedigen amatörkarriärmed bl a OS-guld bakom sig. Han har mött bra motstånd tidigt och planen är att han ska upp mot Klitschko om han vinner mot Eddie Chambers i sin nästa match.

Odlanis Solis Fonte, 27, är en jättetalang från boxningsnationen Cuba och är även han OS-mästare. Han ska gå upp mot gamle ringräven Francois "The White Buffalo" dagen innan julafton, det är blott Solis sjätte match! Jag tror att de ska sända matchen på Eurosport, så håll upp ögonen!
Kommande matcher för framtidens tungviktare:
2008-01-26 Alexander Povetkin 14 (11KO) vinster- 0 - 0
2007-12-23 Odlanier Solis Fonte 5 (4 KO) vinster - 0 - 0

Vem är Wladimir Klitschko?

49 (KO 44) vinster + 3 (KO 3) förluster
Född: 1976-03-25
Nationalitet: Ukraina
Smeknamn: Steelhammer / Dr.
Längd: 199 cm
Räckvidd: 206 cm
Styrka: Storleken, KO-slag, utmärkt jab, rak höger och vänsterkrok
Svaghet: Mekanisk i rörelserna, har svårt att ta en rejäl smäll (knockad tre gånger mot sämre motståndare)

Senaste fem matcherna:
Datum, motståndare, W - L - D, resultat
2007-07-07 Lamon Brewster 33-3-0, W RTD 6. IBF heavyweight title
2007-03-10 Ray Austin 24-3-4, W TKO 2, IBF heavyweight title
2006-11-11 Calvin Brock 29-0-0, W TKO 7 , IBF heavyweight title
2006-04-22 Chris Byrd 39-2-1, W TKO 7, IBF heavyweight title
2005-09-24 Samuel Peter 24-0-0, W UD 12

W= Vinst
L= Förlust
D= Oavgjorf
RTD= Uppgivet
TKO= Teknisk knockout
UD= Enhlligt domslut

Vem är mästare?

Det finns fyra bälten som är betydelsefulla. Dessa bälten ägs av olika boxare vilket gör det svårt att utse en enda mästare. För tillfället räknas Wladimir Klitschko (IBF-mästare, se bilden) som den bästa boxaren.

Han kommer att gå upp mot Sultan Ibragimov (WBO-mästare) 2008-02-23 och därmed kommer två av bältena att ha samma innehavare. Ibragimov har tidigare i år poängbesegrat två välkända boxare, Shannon Briggs och Evander Holyfield, som dock var långt ifrån sina bästa år.

De övriga mästarna är Ruslan Chagaev (WBA) och Oleg Maskaev (WBC). Chagaev vann bältet mot jättelika (men begränsade) Nokolai Valuev, Maskaev har haft stora skadeproblem och börjar närma sig slutet av karriären. Förmodligen tappar han titeln för gott när han ställs mot Samuel Peter 2008-02-02. Peter enda förlust hittills inkasserade han mot Klitschko, trots att den senare golvades tre gånger.

Ett bra sätt att se vem som är mästare är "The Ring's" bälte. The Ring är en klassisk boxningstidning som delar ut sitt bälte till den boxare som anses bäst i sin viktklass. Den som vinner mellan Klitschko och Ibragimov kommer förmodligen att tilldelas detta bälte.