Månadens bok: DARK TRADE - LOST IN BOXING

Månadens bok, "Dark Trade - Lost in Boxing", är en av mina absoluta favoritböcker. Författaren, Donald McRae, skriver om sina möten med några av 90-talets största boxare. Tyson, Holyfield och framförallt Toney blir bundisar med McRae, som ger en nyanserad bild av boxarna. Han förklarar vad som driver dem och varför de valt våldets bana som karriär.

De personliga historierna och upplevelserna rörande hans kompisars uppgång och fall är rörande och skrämmande. Holyfields oförmåga att inse sina begränsningar och att han aldrig kan vinna över "Father Time", och Toneys ätstörningar och våldsamma bakgrund som cracklangare som hämmar honom både i och utanför ringen.

Författaren berättar också om sin egen kamp att bryta den förtrollning som drar honom till boxningen. Han äter, tänker och sover boxning - sporten har ett hypnotiskt grepp om honom som han varken kan förklara eller göra sig av med.

Detta citat ur boken tycker jag fångar vad som är så fascinerande men samtidigt så skrämmande med sporten. Vi dras till den, den ultimata tvekampen som varken fotbolls- eller hockeymatcher kommer i närheten av. Spänningen, dramatiken och de tvära vändningarna finns inte med samma intensitet i andra sporter, men precis som vi skriker i extas kan allting vändas till tragik:

"Like one of those gaping pedestrians at a roadside accident I succumbed to the crash. I wanted to look away, but I couldn't, I wanted to leave but I didn't. I knew that the eleventh-round punch from Eubank had been what I always wanted to see in a ring. The kind of last-gasp blow which turns defeat into stunning victory. It was a punch, a lethal uppercut, which yanked me from my seat and left me senseless.

When else as an adult, if not in sex or sleep, had I been so beyond the mundane? There was a difference when Arsenal scored a last-minute winner or when I dissapeared into the closing page of a book. Those moments were all imitations of life - whereas that single blow had distilled life so graphically that it conjured the images of death.

But I'd wanted to see that punch; to say that I had witnessed the most unexpected reversal in the ring. I also wanted the conlusive triumph of one man over another.

But when it was waved to an end I needed the extraordinary to be subsumed by the ordinary again. I wanted both boxers to get up, to hug each other, to say 'what a fight, man - but it's over now...'

But still, we waited for Watson to get up. 'He's not moving. Christ, I'm telling you, he's not moving...'

För er som inte vet så var Eubank boxningsstjärna i lättare viktklasser på 90-talet. Den här matchen slutade med att Eubanks motståndare, Michael Watson, hamnade i ett koma i 40 dagar. Boxning är farligt, och det är inte bara i ojämna matcher med otränade boxare som det kan sluta illa. Det är en myt.

Watson och Eubank

Läs mer om Michael Watson här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Watson