90-talets tungviktare - en epok på väg i graven

Vitali Klitschko

90-talet bjöd på ca 20 olika tungviktsvärldsmästare i de fyra största organisationerna WBC, WBA, IBF, WBO. Ofta nämns 90-talet i samma andetag som 70-talet - den gyllene eran för tungviktsboxningen.

Många av 90-talets mästare slutade när åldern togut sin rätt, t ex Tyson, Foreman, Lennox, Buster Douglas och Frank Bruno. Ändå är det förvånansvärt många som ännu är aktiva trots att de passerat bäst före-datum med råge.

Fortfarande framgångsrika
Av de som fortfarande är aktiva är det väl enbart två som fortfarande kan beskrivas som konkurrenskraftiga. Regerande WBC-kungen Vitali Klitschko tog WBO-titeln 1999 från Herbie Hide som är den andre exmästaren som fortfarande är framgångsrik. Efter att ha radat upp elva raka segrar på två år ska Hide gå upp i en VM-kvalmatch för WBC-titeln i cruiservikt.

Kanske ska vi inte helt avskriva Evander Holyfield heller, han ska ju faktiskt gå upp om WBA-titeln i december. Expertisen är dock enig om att hans chanser är mikroskopiska.

Ray Mercer (höger) i MMA

Föredettingar som ska upp i ringen inom kort
I övrigt ser det riktigt dystert ut bland 90-talets tungviktsmästare. I nuläget har tre av dem inbokade matcher - Bruce Seldon, Riddick Bowe och Ray Mercer. Ray Mercer är 47 år och kommer att möta en journeyman i januari. Förmodligen vinner Mercer och kommer därmed att fortsätta flänga runt i världen för lite snabba cash. Riddick Bowe är inbokad för en match i december men hans senaste tre-fyra matcher har blivit inställda så vi får väl se vad som händer. Bowe sluddrar rejält och vann på delat domslut mot en journeyman i sin senaste match för några år sedan. Bowes licens borde dras in för att rädda honom från sig själv. Bruce Seldon, WBA-mästare under en kort period innan han lade sig mot Tyson, förlorade sin senaste match och skall nu agera offerlamm till Lamon Brewster.

Återtåget som kom av sig
Det är lite oklart om denna grupp av boxare kommer att gå upp i ringen igen. De har försökt nå toppen igen men inte räckt till och nya chanser på titlar verkar långt borta. Oliver McCall, som knockade Lewis, lyckades upprepade gånger vinna mot begränsat motstånd, största segern var nog vinsten mot turken Samil Sam. Juan Carlos Gomez boxade dock ut McCall totalt för drygt ett år sedan och därmed är vägen tillbaka till titlarna väldigt lång för McCall. Kanske får han nöja sig med att agera "stepping stone" åt unga, hungriga boxare. Henry Akinwande har också försökt komma tillbaka men har förlorat två av sina tre senaste matcher. Shannon Briggs lyckades, via en "lucky punch", vinna WBO-titeln med var chanslös i sitt första försvar mot Sultan Ibragimov och har inte boxat sedan den matchen i juni 2007.

Morrison i comebacken

They never come back
Sedan har vi en grupp som lagt av och kommit tillbaka utan att övertyga. Michael Moorer lade av, på inrådan av sin gamle coach Teddy Atlas, efter en KO-seger mot f d cruiserviktsmästaren Jirov. I sin comeback har han sett långsam och oinspirerad ut i vinster mot journeymen, den senaste var mot slagpåsen Shelby Gross i februari. Francois Botha gjorde comeback förra året efter ett uppehåll på fem år. Han skulle möta Danny Williams i december men Williams förlorade i sin uppvärmningsmatch och därmed gick mötet upp i rök. Tommy Morrison, ni vet Tommy Gunn från Rocky V, lade av i samband med att han gick ut med att han var HIV-positiv. Efter tio år valde han att göra comeback och gick sin senaste match i februari. Morrison har vunnit sina två matcher i comebacken men är bara en skugga av sin forna jag.

Inom några år kommer 90-tals hjältarna vara helt borta från VM-matchernas rampljus. En epok går i graven.