Jag läste Jonathan Rendall's bok för ett tag sedan. Det bestående minnet av boken är hans beskrivning av boxning som någon sorts cirkelkomposition, dvs det börjar på samma sätt som det slutar. Tänk t ex på Ali, Tyson, Holyfield, Lewis, Klitschkos etc. Först vinner de och vi hoppas alla att de ska ena bältena och bli den obestridde mästaren. Tillslut lyckas de och vi är nöjda ett tag, men sedan förlorar de bältena och vi börjar hoppas igen på en obestridd mästare. Samma procedur upprepar sig gån på gång. Ändå sitter vi som fåntrattar och tror att tungviktsboxningen kommer att förändras, det enda vi behöver är EN mästare. Men sedan börjar det om igen, bältena sprids och vi ser ingen "värdig" mästare. Skumraskaffärer, ovärdiga utmanare och giriga promotorer är också eviga beståndsdelar i denna cirkelkomposition som kallas boxning."This is all bullshit! All these fighters down the years. Frank this, Frank that. Who gives a fuck? It's always the same story. Feast and famine, famine and feast. That's boxing. Always has been, always will be. Boxing is always the same. It's only the names that change."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar